Sunday, August 29, 2010

Film: The Expendables

Ikväll åkte vi spontant till Piteå för att titta på The Expendables som av någon mystisk anledning inte går i Luleå ännu. SF moves in mysterious ways. I alla fall, mina förväntningar var väl inte allt för höga men jag trodde ändå and Mr Stallone hade fått ihop en cool liten hyllning till 1980-talets actionfilmer tillsammans med en imponerande mängd skådspelare från samma decenium.

Ack så fel jag hade.

Stallone har gjort två stora misstag i skapandet av The Expendables. Först och främst har han fallit för frestelsen att använda den sortens actionfilmning som är så väldigt populär bland filmmakare just nu, skakig handkamera och mycket plötsliga ljusskiftningar ska tydligen ge en realistisk känsla men jag får mest ont i ögonen och en vag sjösjuka istället. Inte ett lyckat val när man har så skickliga personer som Jet Li och Jason Stratham att arbeta med. Jag älskar att se dom slåss på film i vanliga fall men den här gången kunde jag knappt känna igen att det var dom som var i bild.

För det andra så tar Stallone sig själv och filmen på alldelens för stort allvar. Han försöker göra ett actiondrama när publiken bara vill se sina gamla actionhjältar sparka lite rumpa tillsammans (Jag var på väg att skriva "en sista gång" där men är det någon som tror att någon av dessa män kommer sluta göra film? Nej, jag trodde väl inte det). Problemet är också att han inte följer reglerna, i en dramaaction så måste realismens lagar följas, magasin måste ta slut och personer ska inte komma ur en femminuters närstrid utan ens en fläck blod på skjortan. Fienderna ska heller inte förvara tunnor med bensin i vakttornen, mässen, källaren, målarstudion och ja alla ställen som hjältarna kan tänkas vilja skjuta lite snyggt i. Orealistiskt övervåld hör hemma i actionkomedier, precis det som den här filmen borde ha varit men inte är. Och då har jag inte ens nämnt den exceptionellt clichéiga synen på kvinnor som slängts med av gammal vana, eller hur man återanvänt den trötta gamla bananrepubliken. Jag är bara ohyggligt tacksam att dom inte hade med en sexscen, då hade jag nog dött av skratt/obehag.

Nej, The Expendables var en besvikelse och jag kan inte ge den mer än två automathagel av fem möjliga. Och dom två är helt Mickey Rourkes förtjänst. Han gör inga fel alls i en film som hade kunnat vara en hyllning med som i slutänden blev en påminnelse om varför actionfilm är bättre på 2010-talet än den var på 1980-talet.

Thursday, August 26, 2010

Man får se det positivt...

Fortfarande inga direkta nyheter angående jobbet jag hade men miste och sen kanske kan få igen. Tydligen ska listorna göras om från grunden och det tar tid. Så mer väntan. Men som titeln säger, man får se det postivt, nu har vi i alla fall tid att både gå på gymmet, dammsuga (ja, 'dreas dammsög och jag hejjade på) och komma ikapp med lite TV. Såg bland annat ett fantastskt avsnitt av Bones från förra säsongen där Robert Englund spelar skolvaktmästare på Brennans gamla high school. Mycket roligt.

Nu blir det mer tv och oh titta, mer Bones!

Wednesday, August 25, 2010

Nerdgasm: M8 Avenger Assault Rifle

Ibland på mina vandringar genom internettet så hittar jag fantastiska saker, som det här:

Det där är ett M8 Avenger Assault Rifle från Mass Effect, byggt av Volpin Props med material som inte kostade mer är $28. Awesome. Talangful kille den den där Harrison Krix. Massor med foton av hela processes finns här: M8 Avenger Assault Rifle
Ibland på mina vandringar genom internettet så hittar jag riktigt fantastiska saker. Som det här:


Tuesday, August 24, 2010

Bloggtips: Den Bruna Maten

Anna-chefen och jag delar ofta och gärna bloggtips med varandra och nu när jag har tagit upp min igen så kan jag ju faktiskt också dela med mig till er. Som det här till exempel, Den Bruna Maten där familjen Bruun lagar sig igenom receptkortssamlignar från 1970-talet och rapporterar om resultatet. Mycket roligt!

Recension: Kraken - China Mieville

Jag blev äntligen klar med Kraken (ibland är det bra att få ont i ryggen) och har postat min recension här:

Kraken
(OM inte dom fem stjärnorna i widgeten här bredvid är en tillräcklig hint så kan jag säga att jag gillade den, massor.)

Monday, August 23, 2010

Musik

Jag vet, två poster på samma dag, unheard of, men Monica frågade mig en fråga som jag inte kunde låta bli att svara på: Lista dina 5-10 favoritalbum.

För det första kom jag fram till att det var svårt för vem lyssnar på hela album numera? Inte jag i alla fall, men när jag bläddrade igenom musiken i iFånen så kom jag i alla fall fram till ett svar. Så här der min lista ut, utan inbördes ordning:

Metallica - Black Album

The Stone Roses - Very best of The Stone Roses

The Sisters of Mercy - First and last and always

Serj Tankian - Elect the Dead

Linkin Park - Hybrid Theory

Gorillaz - Gorillaz

Muse - Black Holes and Revelations

Det blev sju stycken som synes och jag är ganska säker på att nån favorit har fallit i glömska men där har vi det.

Edit: Mitt redigerarhjärta blöder över alla onödiga radbryt som Blogger slänger in och att jag inte kan få bilden att linjera med texten. Det är nog en arbetsskada.

Hösten är här


Löven gulnar. Det är virrar runt nya studenter i området. Jag kan ta bussen till jobbet igen.

Hösten är här. Hurra!

Sunday, August 22, 2010

Inspiration

Martina pekade mig mot bloggerskan och mednörden Julia Skott och efter att ha läst hennes blogg så blev jag sugen på att sätta igång min egen igen. Passade på att dra nytta av Bloggers nya fina sätta att modifiera också så nu är här rent och fint efter den senaste hiatusen.

Jag tänker inte göra nån sammanställning av vad som hänt sen sist, men jag kan ju i alla fall ge er några nyckelord i komplett orelaterad ordning: sommarjobb (3 månader redigering), ytterligare en guddotter(Lilla M är minst lika söt som lilla E), tatuering (äntligen), rött hår, slutat med WoW, börjat med WoW igen och levlat upp min lilla hunter till 80, skrivit en massa fanfiction, läst en del (men inte så mycket som jag vill) och så en hel massa annat som inte ger sig till känna just nu.

Just nu så smälter jag fortfarande chokladtårtan från D:s födelsedagsfirande igår och kan inte låta bli att titta på mina blodröda naglar med silverdödskallar på långfingrarna. Mycket bra om jag skulle vilja visa fingret mot någon men eftersom jag är på jobbet så tänker jag nog låta bli.

Keso och äppelmos är gott. Te (och kaffe) är livsnödvändigt och livet går vidare oavsett om man vill det eller inte.