it's a new dawn, it's a new day, it's a new life...

... and I'm feeling good!

Så, här sitter jag, dagen innan jag flyttar så där en 92 mil söderut och en knappt känd framtid. På bara några veckor gick jag från arbetslös och balanserandes på depressionens rand till anställd med faktsikt hopp om att framtiden kanske existerade i alla fall. Som jag upprepat en del den senaste veckan - det känns som att jag hittat den heliga gralen.

Det som skrämmer mig är att jag bara väntar på att något ska gå åt skogen - jag är inte van att saker går min väg. Det är nog därför jag inte är så nervös, jag har helt enkelt inte fattat hur stort det här är.

Men mina kläder väger över 20 kilo och kabinväskan är laddad med filmer, böcker och spel så jag ska nog överleva. Om jag bara kommer ihåg att äta.

Hörrni, 2011 ser rätt kul ut... i alla fall från vart jag sitter.

Varning, innnehåller schlager och wow....

Jag hade tänkt blogga direkt efter finalen, men av någon anledning tyckte min kropp att den borde straffa mig för att jag nu äntligen var ledig-ish så jag hade huvudvärk i flera dagar. Mindre roligt.

Kommentar angående schlagerfinalen: Det är lite lustigt att jag egentligen inte hejjat mer på the Ark. De är ju det band som egentligen stämmer mest ihop med musiksmak i allmänhet. Jag tror att min brist på engagemang inför deras deltagande beror mest på att jag gillar underdogs och att the Ark åtnjöt en närmast Carola-aktig hype från första stund. Det är väl också ett tecken på att artisten betyder så mycket mer än låten... The Ark hade kunnat spela en gravt stulen version av Blinka lilla stjärna och de skulle ha vunnit. Jag tycker det är lite trist. Jag hoppas att Ola Salo charmar byxorna av tillräckligt stora delar av Europa för att vi ska slippa kvala nästa år och att vi då kan skicka en riktig schlager... som kanske till och med har en refräng.

***

Så till något annat. Vad har jag då gjort med min lediga tid de senaste veckorna. Jo, mest har jag faktiskt spelar World of Warcraft. Jag har sprungit runt med min snygg-alv och slagit monster i huvudet med ett stycke stort svärd.
Det här är min snygg-alv vid level 53:

Se. Stort svärd. Jag har haft riktigt roligt och bevisat min tes att det som behövs för att levla fort är tid. Det är en jäkla skillnad på att spela 8 timmar om dagen jämfört med 2 timmar.
I går tog Rathiel sina första stapplande steg genom The Dark Portal. Det har tagit mig ungefär två månader att ta mig dit så det var en rätt härlig känsla. Ett av målen är uppnått.

Det här är Rathiel sekunderna innan han kliver igenom portalen. Den är lite stor. Jag kände mig som en mycket liten alv när jag stod där.
Precis när man klivit igenom så skickas man på en flygsak till första staden. Det är då man blir varse att, nej, vi är inte i Kansas längre.

De verkar lite avskilda på den där ön...

***

I går var i allmänhet en bra dag för jag fick också ett samtal från min chef som talade om att ja, jag har fått vikariatet från den 1:a april och att det är fram till september någon gång. Tjoho! Jag och 'dreas firade med sushi och jag tog det sista glaset vin från flaskan jag och L delade på under vår Singstar-kväll i lördags. En bra dag helt enkelt.

I dag planerar jag att promenera vovven, spela en massa wow och kanske städa badrummet...

Alltså, jag vägrar tro att Magnus Uggla kommer att göra något som är det minsta lilla annorlunda än hans alla andra skrik-satir sånger.

På fredag ska jag skriva ihop arbetsansökningar. Sen ska de skickas ut till alla mediaföretag jag kan tänka mig att arbeta på. Expressen söker redigerare som kan börja redan nu, och vad jag vet har jag inget jobb från 1 mars... Det känns som att tiden är mogen nu. Det kanske är min tur nu.