Så, här sitter jag, dagen innan jag flyttar så där en 92 mil söderut och en knappt känd framtid. På bara några veckor gick jag från arbetslös och balanserandes på depressionens rand till anställd med faktsikt hopp om att framtiden kanske existerade i alla fall. Som jag upprepat en del den senaste veckan - det känns som att jag hittat den heliga gralen.
Det som skrämmer mig är att jag bara väntar på att något ska gå åt skogen - jag är inte van att saker går min väg. Det är nog därför jag inte är så nervös, jag har helt enkelt inte fattat hur stort det här är.
Men mina kläder väger över 20 kilo och kabinväskan är laddad med filmer, böcker och spel så jag ska nog överleva. Om jag bara kommer ihåg att äta.
Hörrni, 2011 ser rätt kul ut... i alla fall från vart jag sitter.
