Så söt!

M och M har en ny familjemedlem.

Jag är en konstig människa...

.. andra oroar sig över att de vänder dyngnet när dom är uppe för länge och kliver upp mitt på dagen - jag irriterar mig på att jag har vänt dygnet åt andra hållet. Jag kan inte ens sova till tio just nu. Jag skyller på mitt infall att tvätta klockan 7 på morgonen i onsdags.

Imorogn åker jag på en övernatten tur till Umeå - ska på inledningen till en kurs i webbpublicering och samtidigt passa på att hälsa på S & P i deras nya lägenhet. Ska åka buss dit, närmare 5 timmar i ett mindre bekvämt säte... oh joy! Tur att jag är nörd och kan ta med både böcker och DS. Borde få Red Skies over Red Seas utläst definitivt och sen blir det nog kinesisk deckare misstänker jag. Och lite Final Fantasy.

Föreställningen i går var för övrigt helt fantastisk! Jag borde ha misstänkt det när premiären var så bra men det blir bara bättre och bättre. jag är så jäkla stolt över att ha varit med om detta en gång till och jag är så glad att jag sa ja när T frågade om jag skulle skriva manus i somras.

Idag blir det Wasaspex och fest efter det. Jag ska hålla mitt löfte från förra posten - endast läsk och mineralvatten för mig - speciellt eftersom jag ska åka buss imorgon och bakfylla + buss = extremt dålig ide!

Så det så!

Bra och dåligt

Spexpremiären gick utmärkt. Skådespelarna gjorde bra ifrån sig, publiken skrattade och banketten var rolig. Något som var dåligt var dock att jag åter igen insåg att dricka, det är inget för mig. Visst är det trevligt att släppa lite spärrar men allvarligt talat så har jag inte så många till och börja med. Det blir bara jobbigt... jobbigt dagen efter när jag dels mår riktigt illa och dels får lite ångest. Visst dom flesta andra är också lite onyktra men ändå...
Vad jag inte förstår är varför jag inte bara kan säga nej. Varför får jag för mig att "jo, men jag kan dricka det som serveras till middagen, det är ingen fara..." Ha! Nästa gång blir det nyktert. Så det så.
Men jag hade väldigt trevligt i alla fall.

Jag har inte pratat så mycket om min kamp för att tappa vikt här på bloggen men nu måste jag faktiskt få vara lite stolt. Sen 1 januari när jag började simma och ändra matvanorna har jag tappat 10 kilo och 19(!) centimeter runt midjan. Det bästa är att jag känner mig bekväm i mina nya vanor och inte längtar efter att få äta på riktigt igen eller nått sånt... jag äter på riktigt, bara anpassat till hur mycket jag spenderar. Och jag mår så hysteriskt mycket bättre! Simmningen har gjort att jag inte längre har konstant ont i ryggen, jag är inte småtäppt i näsan och jag kan lyfta saker! Hurra!

En rekommendation eller kanske två...

Jag tänkte börja med att rekomendera en blogg - jag är inte den som ofta sitter och skrattar högt för mig själv men Martin Ezpeleta lyckas få mig att kikna av fnitter i vart och varannat inlägg. Och då skriver han ändå bara om sin vardag, sina barn och livet i Cordoba och Luleå. Gå och läs, ni kommer inte att ångra er.

Rekommendation 2, gå och se lulespexet Jeanne D'Arc! Det säger jag inte bara för att jag varit med och skrivit det utan för att det blir riktigt bra. regi, skådespelare, dekor och alla andra har verkligen tagit vårt manus och förbättrat det ytterligare. Inga ursäkter gäller. Gå till lulespexet.com och boka din biljett.



Sist men inte minst - jag är tillbaka som mig själv! Se nedan för min nya hårfärg.

Dumdedum...

Mina kära svärföräldrar är på besök (dom åker i morgon) och tack vare det har vi varit på Ikea och handlat - det var tur att 'dreas mamma kunde lösa ut oss för efter vi hade använt vårt presentkort på 1400 kr så återstod 2200 att betala, ouch, men nu har jag en ny byrå, vi har en ny matta i vardagsrummet (ett rum som mer eller mindre omedvetet börjar få en klar japansk prägel) och en hel massa saker som vi "behövde". Vi måste verkligen börja åka till Ikea oftare så vi inte blir så fattiga.

En annan fördel med svärföräldersbesök är att jag haft tid att läsa. De sover nämligen i "mitt" rum (vi har flyttat ut 'dreas skrivbord i vardagsrummet och blivit av med sorgehörnet där) och jag har inte idats ta mig fram till min dator genom deras kläder och prylar. Så jag har läst. The Forth Bear av jasper Fforde, Scott Lynchs The lies of Locke Lamora och Black Orchid av Neil Gaiman. Nu håller jag på med tungviktaren Perdido Street Station av China Mieville. Jag har också beställt uppföljaren till Locke Lamora från Ad Libris. (Paketet har anlänt för övrigt, M. Simma imorgon?)

Imorgon lämnar som sagt svärföräldrarna stan och jag kan återgå till min normala dygnsrytm. Det är onaturligt att kliva upp innan 10 flera dagar på raken...